Den här helgen har vi varit i Funäsdalen. Med temperaturer ned till -32 grader så kan man säga att det var en rätt kylig upplevelse. Men fint och kul var det.

Just nu samlar vi ihop oss lite. De flesta ska ut och åka längd. Jag stannar inne och går ett varv med dammsugaren.

En perfekt morgon med Kompiscrossarna.

Tävlingen i Kungsträdgården blev en succé på alla sätt och vis. Den var mycket uppskattad av alla åkare, banan var riktigt rolig och passade mig och vädret var perfekt för att var i slutet på oktober.

Min insats började redan kl 06.30 på morgonen då jag skulle infinna mig på plats för att hjälpa till sätta upp alla banderollers. Måttligt pigg tog jag hela packningen på ryggen och cyklade in till city.

Tävlingen blev som väntat ganska hård. Jag hade förberett mig på en snabb start och ställde mig lång ut till höger i andra led. Till min förvåning hade de förlängt startsträckan till dubbelt så lång så när jag var inställd på att börja bromsa och senare svänga så skulle vi fortsätta. Tappade några placeringar pga missförståndet men efter att jag fällt ut mina vassa armbågar så kunde jag komma ur första svängen som top 15. Tur var väl det, för när vi skulle över den uppbyggda bron tog det stopp bakom oss. Det grötade ihop sig ordentligt.
Under loppet kände jag mig i bra form. Jag följde med de framförvarande ganska bra men saknar klippet i benen som gör att jag klarar igångdragen lika bra som de mer erfarna cyklisterna. Detta ledde till att jag snabbt lade om min taktik och vilade på raksträckorna istället för att ödsla energi på att ta igen luckorna jag lämnat. Luckorna tog jag igen i de tekniska partierna då jag tidigare i loppet fått bromsa för att inte köra in i den framför. Varför inte köra förbi kanske ni undrar. Finns det inte krut nog så finns det inte. Tog jag mig förbi i kurvorna så kom de ikapp på rakorna.

En sak jag reflekterade över mitt i loppet var att jag efter 3o min fortfarande hade energi och fokus kvar, trots det höga tempot. Jag har precis börjat med Herbalife som kosttillskott och har inte tävlat på det innan. Jag vet inte om det var placebo eller om det verkligen gjorde nytta men det (fenomenet) fungerade. Jag kände mig fylld på energi (även om jag inte var stark nog i benen).

Efter att ha stressat lite i sista hopphindret och därmed tappat kedjan så tog sig Joakim Öberg som jag hade haft bakom mig hela tävlingen, förbi. Man kunde nästan höra lättnaden från honom när han tog sig förbi. Han kanske flinade lite – jag vet inte, men omkörningen var han värd. Han körde bra och uppenbarligen mer felfritt än mig, eftersom han tog sig förbi.
Efter omkörningen och bara några hundra meter kvar till mål så började jag stressa riktigt ordentligt. Tappade fäste och helt plötsligt balansen. Fick stötta mig med handen i backen för att komma tillbaka upp. Tyvärr tappade jag en placering till pga snedsteget. Snittpuls på 38min krig: 96% av max.

Jag blev 22:a i superklassen av drygt 60 anmälda och det tycker jag är riktigt bra för att vara jag. Jag tar med mig känslan, inställningen och självförtroendet till nästa tävling som är nere i Kristianstad.

Bilderna kommer från Andreas Nyström och Jonas Larsson. Tack för att ni fångade mig!

Sthlm CX.

Sthlm CX

Jag är klar för Cykloteket Racing Team.
Läs mer på CRTs egna hemsida.

Det har i alla fall hänt en hel del sen jag skrev senast. Vi har hunnit vara i Frankrike en vecka på tävling med några av Nordic Ecos elitlag och representerat svenska landslaget i tvådagstävlingen Tour de Gevaudan (2.2) och jag har varit i Falun och Ludvika på cykelcrosspremiär.

"Ta en bild snabbt", sa jag till Gabbi som tog lång tid på sig och blev tillsagd av flygvärdinnan strax innan landning.

Vi bodde på ett hotell med passande namn.

Banassac var en fin liten by. Faktiskt mindre än Grästorp.

Även om jag inte hade cykeln med mig utan bara skulle hjälpa till så var jag ändå med på fikat efter rundan.

Cykelcrossen då, hur gick det? Jo, det var livspremiär för mig och jag måste säga att förutom att jag förstörde Linus fins tubhjul som han slitit med för att han ska ha reserv och jag ska få ha något bättre än kanttrådshjul att åka med, vurpade två gånger och körde in i en vurpande cyklist vilket resulterade i uppriven styrlinda och fult märke på mina nya fina Force-reglage och periodiserade mina krafter helt fel i Falun så tycker jag det gick rätt bra. Placeringsmässigt var det dåligt. Teknikmässigt var det också ganska dåligt, men jag hade skoj – riktigt jävla skoj.
Åkte med Cykloteket Racing Team dit upp och bodde tillsammans med Linus hos Lars Bleckur. En mycket bra representant för Falun. Tack hela CRT för sällskapet och hjälpen! Vi ses nästa helg igen.

En av få bilder på mig från Falun CX.

Genomslag gav punka. Jag klarade mig undan sånt. =)

Paj a la Linus, ni ser där under vaniljssåsen.

Efter rundan och en smärtsam dusch hemma hos Linus bjöd han på lunch och äppelpaj. Den smakade utsökt fram tills det att Gabbi ringde och sa att jag var försenad till en släktträffen vi skulle till. Tokstress hem och iväg igen gjorde att vi inte blev mer försenade än 10min lite drygt.
Väl på släktträffen (Gabbis systers mans släkt) så kom huvudvärken smygande. Till slut stog den och stampade istället för att smyga. Jag har aldrig haft migrän men jag kan tänka mig att det är typ sådär det känns. Allt prat/oväsen gjorde inte saken bättre direkt. Det blev en kamp om överlevnad då smärstillande inte hjälpte. Jag tvingades vara kvar av någon konstig anledning som jag i dimman inte förstod. Till slut, efter middag och kaffe kom det jag tvingats vänta på. En fin prinsesstårta tillägnad mig. Alla sjöng och min tillvaro blev lite bättre. Tårtan och två glas vatten gjorde att huvudvärken släppte för en stund.
Anledningen till huvudvärken var antagligen vurpan tidigare på dagen. Muskelspänningarna släppte väl antagligen.

Tanken idag var att köra min första cykelcrosstävling på Kompiscrossen (en skojserie i stockholmsområdet). Den idén fick jag tyvärr ge upp när jag vaknade med lika mycket huvudvärk som jag lade mig med. Efter 1g Alvedon så kändes det bättre och jag åkte iväg för att kolla på det åtminstone. Linus körde ju och jag ville dit. Det var en jättefin bana och jag önskade verkligen att jag hade kunnat köra själv. Linus slutade tvåa efter Hasse Mård som plockade lite för mycket tid i de partier man sprang istället för att cykla. Hoppa på och klicka i pedalerna var han riktigt duktig på.

Linus i trappan. Jag fick snällt titta på.

Efter Kompiscrossen var jag bara tvungen att meka lite med min egen hoj. Först en rejäl tvätt för att få bort alla lerkoker som vi tog med oss från Ekerö och sen på med lite smågrejer som min Specialized Romin-sadel och kedjeräddare (heter det så?). Efter det bytte jag däck till något som jag tror kommer hålla mig på hjulen lite bättre än de semi-slicks jag har kört med tidigare.

Idag gick det ganska bra. Jag och Linus planerade att börja dagen kl 0800 vid färjeläget på Ekerö för att ta färjan över till Slagsta och sen fortsätta ned mot Södertälja och köra motionsloppet. Eftersom Linus hade en sån där morgon där allt tar lite längre tid än planerat kom han i raketfart in mot färjeläget där jag stod och väntade – 30 sekunder efter att färjan dragit ned bommarna och gett sig av.
Plan B blev att vänta 30min på nästa båt och ta bilen till Södertälje för att sedan ta en kort tur med cykeln till starten.

Själva loppet är egentligen inte så mycket att skriva om. Som ett vanligt motionslopp. Vi var ett gäng som gick runt och drog medan folk flög av där bak. Efter halva loppet blev det några utbrytningar som gick iväg. Jag försökte hänga med Linus när han sprätta upp och ner på kullarna men kunde till slut inte hänga kvar längre. Skulle ställa mig upp för att trycka på lite extra i en backe när krampfen slog till i mina lår. Försökte komma ikapp ett tag eftersom jag visste att Linus säkerligen skulle slå av lite lite på takten just för att jag skulle orka ikapp men det gick inte. Luckan blev större och jag tröttnade på att harva ensam och väntade in klungan. Klungan var inte som den var när vi lämnade den kan man lugnt säga. Det var väl 10-12 man kvar med olika krafter kvar. I den satt jag med resten av loppet in till mål, drygt 3min efter förste man över mållinjen (Linus). CK Älta körde typisk Tour de France-stil genom att gå upp fler stycken och gång på gång sänka farten i klungan. DE HADE JU FOLK I UTBRYTNING – I ETT MOTIONSLOPP!!! Vi var nog inte mer än 1 min efter när jag anslöt till klungan efter utbrytningen så efter det gick det väääldigt långsamt.

Efter loppet och en timma sittandes med godis och cola i handen fortsatte vi träningen genom att cykla nästa års SM-banan med lite skarvar. Efter totalt 4,5h var bilens säte otroligt skönt.

Hemma somnade jag på sängen efter dusch och lite godis. ”Skulle bara undersöka en sak på kudden”.