I helgen var det cykelcrosstävling i Kungsträdgården. Jag har vilat några veckor på grund av den otroliga tröttheten jag kände i Söderköping för några veckor sedan, och det gjorde mig lite osäker på formen. Fanns den eller skulle jag bara vara sämre än senast? För att känna lite på var formen var någonstans körde jag Kompiscrossen helgen innan. Det blev ingen framskjuten placering direkt men jag lyckades pressa kroppen och fick 45 härliga minuter långt över tröskel – 94% av maxpuls. Det bådade gott inför Kungsan. Jag kanske inte skulle kunna prestera så bra men jag skulle få ut ett riktigt bra träningspass.

En perfekt morgon med Kompiscrossarna.

Tävlingen i Kungsträdgården blev en succé på alla sätt och vis. Den var mycket uppskattad av alla åkare, banan var riktigt rolig och passade mig och vädret var perfekt för att var i slutet på oktober.

Min insats började redan kl 06.30 på morgonen då jag skulle infinna mig på plats för att hjälpa till sätta upp alla banderollers. Måttligt pigg tog jag hela packningen på ryggen och cyklade in till city.

Tävlingen blev som väntat ganska hård. Jag hade förberett mig på en snabb start och ställde mig lång ut till höger i andra led. Till min förvåning hade de förlängt startsträckan till dubbelt så lång så när jag var inställd på att börja bromsa och senare svänga så skulle vi fortsätta. Tappade några placeringar pga missförståndet men efter att jag fällt ut mina vassa armbågar så kunde jag komma ur första svängen som top 15. Tur var väl det, för när vi skulle över den uppbyggda bron tog det stopp bakom oss. Det grötade ihop sig ordentligt.
Under loppet kände jag mig i bra form. Jag följde med de framförvarande ganska bra men saknar klippet i benen som gör att jag klarar igångdragen lika bra som de mer erfarna cyklisterna. Detta ledde till att jag snabbt lade om min taktik och vilade på raksträckorna istället för att ödsla energi på att ta igen luckorna jag lämnat. Luckorna tog jag igen i de tekniska partierna då jag tidigare i loppet fått bromsa för att inte köra in i den framför. Varför inte köra förbi kanske ni undrar. Finns det inte krut nog så finns det inte. Tog jag mig förbi i kurvorna så kom de ikapp på rakorna.

En sak jag reflekterade över mitt i loppet var att jag efter 3o min fortfarande hade energi och fokus kvar, trots det höga tempot. Jag har precis börjat med Herbalife som kosttillskott och har inte tävlat på det innan. Jag vet inte om det var placebo eller om det verkligen gjorde nytta men det (fenomenet) fungerade. Jag kände mig fylld på energi (även om jag inte var stark nog i benen).

Efter att ha stressat lite i sista hopphindret och därmed tappat kedjan så tog sig Joakim Öberg som jag hade haft bakom mig hela tävlingen, förbi. Man kunde nästan höra lättnaden från honom när han tog sig förbi. Han kanske flinade lite – jag vet inte, men omkörningen var han värd. Han körde bra och uppenbarligen mer felfritt än mig, eftersom han tog sig förbi.
Efter omkörningen och bara några hundra meter kvar till mål så började jag stressa riktigt ordentligt. Tappade fäste och helt plötsligt balansen. Fick stötta mig med handen i backen för att komma tillbaka upp. Tyvärr tappade jag en placering till pga snedsteget. Snittpuls på 38min krig: 96% av max.

Jag blev 22:a i superklassen av drygt 60 anmälda och det tycker jag är riktigt bra för att vara jag. Jag tar med mig känslan, inställningen och självförtroendet till nästa tävling som är nere i Kristianstad.

Bilderna kommer från Andreas Nyström och Jonas Larsson. Tack för att ni fångade mig!

Sthlm CX.

Sthlm CX

Det blir nytt lag för mig nästa säsong.

Jag är klar för Cykloteket Racing Team.
Läs mer på CRTs egna hemsida.

Helgen avslutades för min del med Falkenloppet som kördes strax norr om Nynäshamn. Här fanns det faktiskt en enskild seniorklass till skillnad från helgens föregående lopp.
Jag hade en känsla av omotivation efter helgens tidigare misslyckanden men fick den att försvinna redan på första varvet. Jag hängde med bra och hade om jag hade velat även kunnat avancera i fältet och lägga mig långt fram. Den personliga taktiken för idag var dock att ligga väl skyddad från vinden (det blåste en del) så mycket jag bara kunde för att samla krafter till det backiga parti som kom precis efter starten på varje varv och även den sista kilometern innan mållinjen, en lång slakmota som sög riktigt ordentligt i benen.
Jag måste säga att jag lyckades bra med taktiken även om jag inte riktigt hade tänkt igenom avslutningen. Med krafter kvar så låg jag för långt bak i fältet i slakmotan för att kunna avancera men ändå ha krafter kvar för klungspurten så det blev något mittemellan. När folk runt omkring mig började droppa och jag såg att mållinjen närmade sig ställde jag mig upp, växlade och gav järnet.
Eftersom jag låg så långt bak från början blev det inte någon framskjuten placering att tala om. Jag kom in på en 24e-plats av 40 startande. Benen kändes bra, humöret kändes bra och återhämtningen efteråt gick fint.
En för min del riktigt lyckad tävling.

Att tänka på till nästa gång: Längre fram i fältet. Våga ta vind. Ta risken att placera mig bättre inför spurten.

Lördagens tävling var ett GP. Ett kortbanelopp där man kör en bestämd tid istället för antal varv.
Även här saknades en riktig seniorklass. Visst det fanns en men vi startade samtidigt med elitklassen och fick se oss besegrade när elitkillarna varvade oss.
För mig tog det ungefär 15min från start att bli varvad. Det var en tuff och teknisk bana med en jobbig backe och ett rejält igångdrag som jag vet jag är dålig på. Igångdrag och korta snabba backar är jobbigt.
För att klara mig så länge som möjligt försökte jag hänga på en av mina lagkamrater Jakob Södergrann som varit skadad länge och tog det försiktigt. Jag var tvungen att släppa honom efter ett tag men vi blev båda varvade efter en stund.

Luma GP är ett roligt lopp att se på men inte alls lika kul att köra. Det finns ingenstans du kan ta igen dig när du tagit i lite för mycket. Återhämta krafter för nästa ansträngning. Just igångdrag och korta snabba backar är något jag idag har på träningschemat så jag hoppas verkligen att jag kommer prestera bättre nästa år.
En snittpuls på 91% av max är nog årets högsta snittpulsnotering.

Foto: Jonas Wiklund

I helgen har det varit stor tävlingshelg i Stockholm och jag har tävlat fredag till söndag.
På fredagen var det tävling på Arlanda Test Track, en testbana söder om Arlanda flygplats. Eftersom det inte fanns någon seniorklass var det bara att se glad ut och ställa upp i elitklassen. Jag personligen tycker det är bra mycket roligare även om jag inte har en chans att hänga med.
Jag höll mig kvar i 7 av 12 varv på den 2km långa varvbanan sen tog mjölksyran och svårigheter att andas över kroppen och jag blev tvungen att släppa. Målet för tävlingen var att hänga kvar i klungan hälften av varven och sen ta mig i mål utan att bli varvad. Jag klarade målet att hänga med mer än hälften men bangade på att ta mig i mål. I mitten av mitt tionde varv blev jag varvad och slutade därmed trycka på så gott jag kunde.
Efter att ha fått några glada kommentarer från Gabbi och en varm tröja rullade jag ned till målet och såg min lagkamrat Linus ta hem segern.