6 anledningar att cykelcross är den optimala sporten

Bilden tagen av Andreas Nyström under den första deltävlingen av Stockholms cykelcrosscup tidigt i höstas.

Cykelcross är lika mycket umgänge av och på cykeln som fysisk aktivitet. Man samlas, småpratar, ryggdunkar och ger sen allt max en timma, oftast kortare, runt runt på en bana för att sedan återgå till småpratet.

  • I cykelcross blir alla avhängda, det är lite det som är grejen. Det är faktiskt ganska sällan man cyklar i klunga hela loppet. Man jagar ryggen framför sig lika mycket som man försöker hålla jagande cyklist bakom sig. Eftersom banan bara är 2-3 km lång blir man aldrig riktigt ensam. Ju långsammare man är desto fler får man träffa ute på banan, när man blir varvad. När det börjar bli tråkigt och enformigt för en rastlös själ är loppet ändå strax över och man får träffa alla igen – för mer småprat och ryggdunk.
  • Finns det något roligare än att köra så att det ryker eller sprutar lera? Att tillsammans med andra ge 100% i en adrenalinfylld (efteråt illamående) eufori. När man väl cyklar kvittar det om det regnar, haglar, snöar eller är solsken. Den höga pulsen och tekniska terrängen får dig att tänka på allt annat än vädret.
  • Det finns inga regler. Jo, det finns det ju såklart men att köra om på insidan i en kurva eller “råka” stänga en annan cyklist hör till vanligheterna. Fullständig tabu på asfalt men ett ess i rockärmen i cykelcross.
  • Högintensiv träning = mer tid över till annat, till exempel ett liv med familjen. Eftersom tävlingsdisciplinen cykelcross inte går att utöva i lugnt tempo (tro mig – det går inte, jag har försökt) så blir träningstillfällen väldigt effektiva för hela kroppen. Det räcker gott med två till tre tillfällen i veckan för att märkbart se formen förbättras. Återhämtningen efteråt är extremt viktig. Cykelcross är inget man lägger in på de dagar man inte tävlar annat eller kör intervaller.
  • Cykelcross är helt enkelt bara förbaskat roligt.

Den här artikeln publicerades den 19 februari på www.bicycling.se.